Bengtsson (M) i dagens interpellationsdebatt om Kulturarvslyftet

Riksdagsledamot Finn Bengtsson (M) deltar i dagens interpellationsdebatt om Kulturarvslyftet där Berit Högman (S) har frågat arbetsmarknadsminister om vilken beredskap som finns för att korrigera planerna och regelverket för Kulturarvslyftet så att det verkligen kan bli bra arbetstillfällen inom kulturarvssektorn samtidigt som nödvändiga och viktiga uppgifter blir utförda.  Arbetet inom regeringen är dock fördelat så att denna fråga besvaras av statsråd Lena Adelsohn Liljeroth (M), kultur- och idrottsminister.

Anf. 34 FINN BENGTSSON (M):
Jag vill tacka Berit Högman för en viktig interpellation. Den lyfter fram ett mycket viktigt område. Jag som socialpolitiker med intresse för kultur välkomnar verkligen Kulturarvslyftets grundutgångspunkter. Å ena sidan ser man ett jätteproblem med dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Å andra sidan värnar man om att investera i vårt kulturarv på ett sunt sätt. Att gifta samman dessa två egenskaper i en höstbudget, som den nu aktuella, är enligt min mening mycket förtjänstfullt. Vad gäller den tekniska diskussionen om de 800 miljoner som avsätts kan man konstatera att en tredjedel går till handledarutveckling samtidigt som det återstår en stor resurs till dem som ofta står långt från arbetsmarknaden och behöver allt stöd för att kunna komma in på den. Därför är det kanske lite cyniskt att tala om springvikarier i servicesektorn när vi talar om en mycket utsatt grupp människor. Det handlar om individer som på alla sätt behöver arbetsträna och få stöd för det och som behöver ha anpassade arbetsplatser utifrån det funktionshinder de har för att kunna göra en samhällsinsats. Vad kan vara viktigare än att dessa individer får möjlighet att göra en samhällsinsats genom att stärka vårt kulturarv? När det gäller arbetsgivarsidan är det naturligtvis viktigt även för kulturarbetare att få ett statligt stöd för att lära sig att hantera inte vilken arbetskraft som helst utan människor med olika funktionshinder. Det måste anpassas till den verksamhet som de behärskar, nämligen kulturen och kulturens plats i vårt samhälle. Jag tycker därför, fru talman, att man kan konstatera att detta är en stor satsning inom kulturbudgeten i år, men det är också en mycket viktig insats i vår socialbudget, inte minst ur socialförsäkringssynpunkt. När vi har arbetat med sjukförsäkringsreformens förbättringar har vi insett att det är den grupp som kommit att bli den som kanske tjänar allra mest på de insatser som görs för att förbättra sjukförsäkringen. Det är viktigt att i grunden tänka på denna yrkeskategori människor som vi i ett inkluderande samhälle i framtiden måste värna om och anpassa arbetsplatser för, så att de slutligen får en fast anställning där. Om det finns människor med olika slags funktionshinder och vi inte anpassar arbetsplatserna för dem och därmed låter såväl arbetstagaren som arbetsgivaren – genom det stöd som ges i denna proposition – känna en tillfredsställelse i att möta varandra, är det naivt att tro att vi kommer framåt på den vägen. I förlängningen tror jag att samhället dessutom måste åstadkomma en attitydförändring på arbetsgivarsidan när det gäller att anställa funktionshindrade. Där måste staten ta sitt ansvar och hjälpa till så att såväl den anställda som arbetsgivaren ersätts för de extra intrång det kan innebära att anpassa en arbetsplats. Det ska leda till att man ser det som en av de kanske finaste insatser man från arbetsgivarhåll kan göra, att ställa upp för den grupp som tyvärr oftast står allra längst från arbetslivet. Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att Kulturarvslyftet är en viktig start, och det är viktigt att regeringen följer upp den. Precis som ministern sade kommer man också att göra det, och därmed tycker jag att Berit Högmans kloka frågeställningar i princip har besvarats. Att följa upp en viktig reform har alltid varit alliansregeringens ambition.

Anf. 35 Kultur- och idrottsminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (M):
Det är roligt att även Finn Bengtsson deltar i debatten. Det är alltid roligt när det är fler än endast interpellanten och statsrådet som diskuterar. Det här är en viktig fråga. Kulturarvet och vården av det är en av regeringens tydligaste prioriteringar på kulturområdet. Därför var jag mycket glad över att vi kunde göra satsningen tillsammans med Arbetsmarknadsdepartementet. Jag vill inte på något sätt ta äran av kulturutskottet som varit enigt och lyft fram behovet av arbetsmarknadsinsatser på kulturområdet, men det finns faktiskt en förhistoria. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och jag har nämligen tidigare talat om möjligheten att göra någonting gemensamt, inte minst efter de besök som vi gjort på Arbetsförmedlingen Kultur. Det skedde långt innan utskottet reagerade. Icke desto mindre tycker jag att det är mycket bra att ett enigt utskott står bakom detta. Här finns en tydlig koppling till arbetslinjen. Det är viktigt att människor får känna att de kan hitta betydelsefulla och meningsfulla jobb. De jobb som behöver göras inom kulturarvet är efterfrågade, nödvändiga och riktiga jobb. Det finns ett enormt behov av att bygga upp kunskap, inte minst har det blivit möjligt genom den digitalisering som nu sker. Access var ett tvåårigt projekt som infördes av den socialdemokratiska regeringen, vilket vi också stödde från moderat håll. Projektet har betytt mycket för museer, arkiv och bibliotek. Den här regeringen förlängde satsningen med två år och 100 miljoner så att arbetet skulle kunna slutföras. Jag vill minnas att enligt de utvärderingar jag har sett har det skapats många permanenta jobb i sektorn efter det att Accessprojektet avslutades. Det finns absolut mycket gott att lära av samarbetet och skäl att följa det arbete som nu ska sätta i gång. Ibland springer vi före vår tid. Budgeten presenterades i september – det är några månader sedan – och vi ska komma ihåg att budgeten fortfarande inte är antagen och klubbad i riksdagen än. Frågan behandlas som om den är historia, och nu väntar man på nästa insats. Jag har varit tydlig i mina kontakter med hela kulturarvssektorn redan från det att beskedet kom att man ville göra satsningen. Jag har sagt att de ska förbereda sig eftersom det här med största sannolikhet kommer att få riksdagens gillande. Från årsskiftet finns möjligheterna. Jag har också mött många positiva reaktioner från de olika intressenter som finns med. Nu är det här en satsning som kan gälla många, inte bara de statliga, regionala och kommunala institutionerna som arbetar med vårt rika kulturarv. Det är också den stora ideella sektorn, och det är något helt nytt. Hembygdsrörelsen är en viktig del i arbetet för det svenska kulturarvet med närmare en halv miljon medlemmar. Det finns runt 2 000 arbetslivsmuseer. Hur många jobb det så småningom kommer att ge upphov till är naturligtvis svårt att beräkna exakt, men vår tro och bedömning efter de diskussioner vi har haft med Arbetsmarknadsdepartementet och Kulturdepartementet är att det kan vara möjligt att få i gång 1 200 jobb under 2012. Jag kommer att göra mitt yttersta för att det också blir så.

Anf. 36 BERIT HÖGMAN (S):
Budgeten är inte antagen, och förberedelserna pågår. Den ska gälla inte bara institutionerna utan också kulturarvet i ett brett perspektiv. Det är alldeles riktigt. Även där vet vi att Hembygdsförbundet och hembygdsrörelsen hade önskat mer utbildningsinsatser. Det kräver ännu mer av förberedelser av det skälet att de ska vara fler än institutionerna. Det ska vara fler som kan använda sig av dessa krafter. Då krävs det ännu bättre utbildningsinsatser av både arbetsgivare och arbetstagare. Jag pratade, Finn Bengtsson, om de korta anställningstiderna. Det är ett utslag av ett slags cynism. Jag tror att när man väl har fått ett jobb tar det ett tag att lära sig, och det är synd att behöva sluta innan man är färdiglärd. Det är därför som siffrorna 1 200 jobb redan nästa år och över 4 000 totalt för mig är utopiska om vi har målet att det ska vara bra arbetsplatser, bra jobb, bra arbetsgivare och meningsfulla arbetsuppgifter i ett längre perspektiv för hela Kulturarvssverige. Utgångspunkten för insatsen måste vara att det i första hand inte är fråga om att frisera de urusla siffrorna på långtidsarbetslösheten. De får regeringen hantera på ett annat sätt. Det här måste vara en satsning som innebär meningsfulla, bra jobb till människor som är värda ett jobb och ska ha ett jobb och även kvalitativa insatser för kulturarvet. Det är viktigt, och jag vill gärna höra det från kulturministern, särskilt när hon säger att hon har haft diskussioner med Arbetsmarknadsdepartementet. Det får inte vara så att det första skälet till detta är att frisera urusla siffror för långtidsarbetslösa. Det måste vara fråga om att skapa meningsfulla och bra jobb för människor som har rätt till ett jobb. Det är en skillnad i det.

Anf. 37 FINN BENGTSSON (M):
Jag håller helt med om att det slutliga målet är naturligtvis att fler funktionshindrade ska få fast anställning. Om vi tittar på hur det ser ut kan vi som arbetar i offentlig sektor säga att problemet är att det är de privata arbetsgivarna som i dag är bäst på att anställa de funktionshindrade. Offentlig sektor är sämre på att anställa funktionshindrade. I alla besök jag har gjort på Försäkringskassan och i samband med arbetslivs- och introduktionsbesök på arbetsförmedlingarna har man konstaterat att de funktionshindrade i slutändan sällan får den fasta anställningen. Därför är det så viktigt att varje instrument från statens sida används för att stimulera såväl de funktionshindrade – som arbetstagare – som arbetsgivare att vilja komma samman och etablera ett förtroendefullt samarbete så att arbetsgivarna känner en trygghet i att våga anställa. De är väl värda att överväga. Därför är satsningen så positiv. Det kokar ned till tre huvudfrågeställningar. En sådan är behovet i stort. Arbetsförmedlare säger att de egentligen har det tiodubbla behovet. Då hamnar vi i ett resonemang om vilket budgetutrymme staten har för att påbörja ett sådant incitamentsskapande för att förhoppningsvis få fler fasta anställningar för funktionshindrade i framtiden. Vi har ett begränsat budgetutrymme som ska tjäna många syften. Det finns många andra som också behöver stöd. Därför landar man i 4 400 anställningar, vilket jag tycker är en fantastiskt hög siffra att starta med. Om man kan lyckas med de 1 200 platserna som ministern aktivt kommer att följa upp har vi gjort en stor insats. Vi får inte glömma bort att vår budget förhoppningsvis kommer att klara sig bättre under nästkommande år än budgeten för en hel del andra länder i Europa. Därför ser jag förhoppningsfullt på att det går att utvidga en sådan satsning just i Sverige, som modell för andra länder när de så småningom har rett ut sina ekonomiska problem som tyvärr är mycket allvarligare än de svenska problemen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s