IP-debatt: Unga vuxnas framtidstro

På tisdagen deltog jag i IP-debatten om unga vuxnas framtidstro. Nedan återges mina inlägg i debatten.

anf.43 Finn Bengtsson (M):

Fru talman! Jag vill tacka Isak From för en intressant interpellation och statsrådet för ett uttömmande svar som beskriver alla de proaktiva åtgärder som alliansregeringen har gjort under tidigare och aktuell mandatperiod för att komma till rätta med problemet med ungdomars utanförskap. Låt mig stanna upp vid interpellationens ingång där man ger en väldigt dyster bild utifrån en undersökning som har gjorts på drygt 1 200 ungdomar. De har fått uttala olika åsikter. Det förefaller mig som om det inte är representativt för Sveriges ungdomar. I sitt svar säger ministern också att undersökningar som har gjorts tidigare har givit en mer positiv ansats. Jag, liksom ministern, delar interpellantens synpunkt att det finns en pessimism som vi måste ta till oss. Vi måste förbättra möjligheten att bli av med den. Kommunernas informationsansvar behöver också förbättras. Det är positivt att svenska ungdomar deltar flitigt i våra allmänna val och att intresset för den politiska utvecklingen tycks vara stort, även om man tycker sig ha svårt att komma i kontakt med beslutsfattare. Det tror jag är ett problem som har funnits i långa tider. Det är något som vi säkert också kan förbättra. Något som jag tror är roten till det onda har att göra med den långsiktiga strategin. De åtgärder som regeringen har vidtagit kommer naturligtvis inte att omgående förbättra situationen, även om siffrorna pekar åt rätt håll. Det kommer till exempel att ta många år för att inte säga decennier innan en gymnasiereform får fullt genomslag. I budgetpropositionen för innevarande år framgår att, mätt i helårsekvivalenter som ju är Socialdemokraternas framtagna mått på vad som är utanförskap, från det att alliansregeringen tillträdde 2006 har det minskat från ett 20-procentigt utanförskap ned mot ett 15-procentigt. Prognosen pekar på att det blir ännu bättre fram mot 2014 – kanske ned mot 12-13 procent. Det är konsekvensen av en politik som långsamt visar sig motverka utanförskapet när individer hamnar i sjuk- och aktivitetsersättning, sjukpenning eller får ekonomiskt bistånd. Om det behövs ska det naturligtvis finnas, men när det är överanvänt hamnar vi i en sådan bidragspolitik med bidragshöjningar och skattehöjningar som Socialdemokraterna förordar som lösning på problemet. Införandet av jobbskatteavdrag och reformering av sjukförsäkringen är också ingredienser för att minska utanförskapet. Om vi ser på hur ungdomar kan hamna i utanförskap visar en analys som riksdagens utredningstjänst har gjort att familjer som fått ekonomiskt bistånd var över 150 000 år 2005 när Socialdemokraterna hade regeringsmakten. Det hade sjunkit till under 120 000 år 2007. Det är en utveckling i rätt riktning. Det säger långtifrån allt, men det visar att en del siffror som kablats ut om att fattigdomen ökar i det här landet förefaller vara väldigt överdrivna. Det är viktigt att ha en arbetslinje som bekräftar att staten får mer inkomster och att de inkomsterna kan finnas för att bevara våra trygghetssystem och välfärdssystem. Det är den enda vägen att gå för att få ungdomars attityd till politik och sina liv att bli så bra som möjligt.

anf.46 Finn Bengtsson (M):

Fru talman! Låt mig först slå fast att vi inom Alliansen, över blockgränserna, delar glädjen med bland annat socialdemokratin över att ministern nu aviserar en ungdomspolitisk proposition under mandatperioden och att denna också kommer att innehålla rikligt med tillfällen för ungdomar att ha egna synpunkter vid framtagandet av propositionen. Det är mycket glädjande. En av interpellantens frågor berörde ungdomsarbetslösheten, vilken är nog så viktig att diskutera. Ministern förtydligade också att detta på inget sätt är ett nytt problem. Det har följt med tidigare regeringar, och det har även alliansregeringen brottats med. Jag skulle lite grann vilja kommentera en siffra som är intressant. Som ministern säger har vi i princip ett relativt oförändrat läge när det gäller den reella ungdomsarbetslösheten, som förstås ska speglas i det konjunkturläge som vi befinner oss. Det noteras att det har vidtagits en massa aktiva åtgärder. Ministern nämnde lättnader i fråga om sociala avgifter och även sänkningen av restaurangmomsen som naturligtvis kan bidra till att underlätta anställningsbarheten av ungdomar. Även om ungdomsarbetslösheten enligt SCB:s statistik är hög och problemet inte ska förringas, får man konstatera att det finns en lite bedräglig fråga som ställs till ungdomar som är heltidsstuderande. Frågan som man ställer lyder ungefär: Skulle du kunna tänka dig att ta ett jobb? Om man svarar ja på den frågan anses man vara arbetslös trots att man är heltidsstuderande. Korrigerar man för denna faktor ligger ungdomsarbetslösheten enligt den statistik som jag har tagit fram från 2001 till 2011 på lite drygt 10 procent, vilket kanske är den siffra som är mer reell. Men vi ska naturligtvis inte underskatta att ungdomsarbetslösheten är ett problem. Därför är det bra att regeringen jobbar med aktiva metoder för att både i närtid och i fjärrtid minska ungdomsarbetslösheten.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s