Debatt om bidragsbrottslagen

Igår deltog jag i debatten om bidragsbrottslagen. Våra gemensamt finansierade trygghetssystem ska komma dem som så väl behöver dem till dels. Medborgare som stjäl från dessa begår allvarliga och avskyvärda brott. Nedan följer mitt anförande enligt protokoll.

Herr talman! I Sverige värnar vi i bred parlamentarisk enighet våra viktiga välfärdssystem. Bland dessa är beslut och utbetalningar till enskilda behövande av bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personliga ändamål gjorda av kommuner, arbetslöshetskassor, myndigheter som Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen några av de gemensamma solidariskt finansierade trygghetssystem vi kanske håller allra högst i vårt land. Medborgare som i stället väljer att stjäla från dessa trygghetssystem begår därför allvarliga och avskyvärda brott. Resurser berövas utan medkänsla för dem som så väl behöver trygghetssystemens skydd. Lika allvarligt är att om bristande lagskydd föreligger för stöld inom trygghetssystemen äventyrar detta deras legitimitet bland oss alla som solidariskt bidrar med skattemedel för att trygghetssystemen just ska vara tryggt finansierade och långsiktigt hållbara välfärdssystem. Herr talman! Det var därför välkommet att man började diskutera hur bidragsbrottslighet bättre kunde bekämpas. Den sista socialdemokratiska regeringen tillsatte 2005 en delegation mot felaktiga utbetalningar, FUT-delegationen, och även en bidragsbrottsutredning. Detta arbete ledde fram till att den nytillträdda alliansregeringen år 2007 kunde instifta den bidragsbrottslag vi i dag diskuterar här i kammaren. Men det var redan 2007 mycket förvånande att den samlade rödgröna oppositionen, trots initiativet från den tidigare S-regeringen, valde att gemensamt reservera sig mot den bidragsbrottslag vi har i dag. Desto mer glädjande är det då att i samband med dagens betänkande varken se reservationer eller särskilda yttranden från S, V eller MP mot bidragsbrottslagens tillämpning i stort. Sverigedemokraterna är undantagna. Jag vill därför passa på att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på Sverigedemokraternas motioner och reservation. Herr talman! Utskottet konstaterar i sitt ställningstagande att det sedan länge finns en samlad straffrättslig reglering till skydd för statens inkomster i skattebrottslagen från 1971 medan en motsvarighet på statens utgiftssida saknats fram till bidragsbrottslagens införande. Utskottet anser alltså att det straffrättsliga skyddet för välfärdssystemen i huvudsak bör vara lika starkt som skyddet på inkomstssidan. Ett viktigt formellt argument för riksdagen att införa bidragsbrottslagen var att stärka ställningen för det straffrättsliga skyddet för statens utgifter. I förlängningen av detta resonemang ligger att riksdagen på ett annat plan då också betonar värdet av arbetslinjen för att värna statens inkomster framför en passiv bidragsförsörjning för den som kan och vill arbeta och där utgifterna i så fall riskerar att skena på bekostnad av inkomsterna. Detta är inte bara nationalekonomiskt fördärvligt utan riskerar tilltron till och långsiktig hållbarhet i dessa våra väsentligaste trygghetssystem. Herr talman! Det aktuella betänkandet kommer sig av en granskningsrapport som Riksrevisionen gjort om bidragsbrottslagen ur en snäv kostnadseffektivitetssynpunkt och regeringens skrivelse till riksdagen med anledning av den här rapporten. Det framgår av regeringens skrivelse att man i vissa stycken delar Riksrevisionens iakttagelser och har åtgärdat en del redan, men att man i andra är kritisk mot Riksrevisionens alltför snäva utgångspunkt, åtminstone när det gäller att dra alltför långtgående slutsatser från en effektivitetsrevision om hur bidragsbrott de facto nu motverkas genom en lång rad av parallella åtgärder mot felaktiga utbetalningar som regeringen gjort och gör. Utskottet konstaterar att till dessa många övriga åtgärder av alliansregeringen, som därmed samverkar med införandet av bidragsbrottslagen, hör att det gavs uppdrag 2009 till elva myndigheter under ledning av Ekonomistyrningsverket att under tre år utveckla metoder och redovisa resultat av arbetet mot felaktiga utbetalningar från våra välfärdssystem. Detta samverkansuppdrag redovisades i februari i år till regeringen och utvärderas nu av Statskontoret för återrapport till regeringen i april månad. Inom Regeringskansliet bereds samtidigt nu exempelvis resultatet från Utredningen om bidragsspärr, Utredningen om administrativt sanktionssystem inom trygghetssystemen, Månadsuppgiftsutredningen, Återkravsutredningen och Utredningen om åtgärder mot fusk, oegentligheter och överutnyttjande av den statliga assistansersättningen. Därtill ska läggas en rapport från förra året, Bidragsbrott och skattebrott – Välfärdens dubbla kriminalitet , ett samarbete mellan Inspektionen för socialförsäkringen och Brottsförebyggande rådet. I samband med detta fortlöpande arbete från regeringens sida har mycket av problematiken fokuserat på Försäkringskassans transfereringssystem. På Socialdepartementets inrådan har Försäkringskassan inlett ett arbete under parollerna ”det ska vara lätt att göra rätt” och ”färre men värre”. Med detta menas ett fortsatt arbete med förenklingar i den praktiska hanteringen av ärenden till gagn för både medborgare och myndighet men också ett intensifierat samarbete mellan myndigheter som försäkringskassa, polis, åklagarmyndighet, tull och skattemyndighet i syfte att med stöd av bidragsbrottslagen lagföra de riktigt stora skurkarna. Herr talman! Den senare typen av myndighetssamverkan i det större arbetet mot felaktiga utbetalningar skapar genom bidragsbrottslagens ökade tillämpning mot beivrande av grövre bidragsbrott en otroligt viktig normerande verkan även för bidragsbrott av mer begränsad art. Att en sådan effekt verkligen skett sedan bidragsbrottslagens införande kan avläsas i bland annat förändrade attityder hos befolkningen där löpande undersökningar visar en indikation på ett systemskifte i bidragsmoralen i Sverige. En tydlig trend är att vad som tidigare accepterades som harmlösa vardagsbrott, till exempel att uppge felaktiga uppgifter till Försäkringskassan, nu är något som anses helt uteslutet av en förkrossande stor del av befolkningen. Avslutningsvis, varför är denna perspektivförskjutning så viktig? Det har gått från släpphänthet och viss acceptans av att felaktigt utnyttja våra trygghetssystem till att nu med allmänhetens förväntningar, via regering och berörda myndigheters intensiva arbete mot felaktiga utbetalningar, inte längre vara accepterat. I det bortersta mörkret handlar det om grov organiserad brottslighet som till varje pris måste beivras. Våra trygghetssystem, som berör bidragsbrottslagens juridiska territorium, ska vara generösa mot dem som behöver och har rätt till dessa. Mycket riktigt framkom vid utskottets offentliga utfrågning den 23 februari att det rör sig om hisnande 500 miljarder som utbetalas per år. Att även rätta till mindre problem i en sådan enorm transferering av skattemedel har naturligtvis mycket stor betydelse för samhällsekonomin. Det hör till sakens natur att den exakta summan felaktiga utbetalningar som görs rymmer ett mörkertal som ger en mycket otillfredsställande spridning av uppgifterna om beloppens storlek. Men vid den offentliga utfrågningen kunde problemet ändå gafflas in till att röra sig i spannet 4-29 miljarder kronor per år, med ett räntevärde på ungefär 16 miljarder kronor. Herr talman! Ställer man detta i relation till årets totala statliga budgetutrymme för reformer på runt 20 miljarder kronor, som åtminstone Alliansen och Socialdemokraterna är överens om, vore det helt orimligt att bortse från den positiva betydelsen av det omfattande arbete som regeringen nu genomför för att bättre än tidigare kontrollera felaktigheter och kriminalitet när utbetalningar från våra trygghetssystem görs. För det senare är tillkomsten av bidragsbrottslagen 2007 en viktig pusselbit, och jag är glad att vi nu har en större enighet kring detta än tidigare i denna kammare. Men det måste till sist åter betonas att hanteringen av bidragsbrott endast utgör en del av det betydligt mycket större arbetet för att stoppa allt fler felaktiga utbetalningar i våra välfärdssystem som nu genomförs här i vårt land. (Applåder)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s