Sverige behöver en resningsdomstol

Nu kräver oppositionspartierna att regeringen ska tillsätta en granskningskommission i det så kallade Quick (idag Bergwall)-fallet. Vi menar att inrättande av en självständig resningsdomstol, med uppgift att pröva resningsansökningar från alla som anser sig ha blivit felaktigt dömda, skulle vara en mycket viktigare åtgärd till gagn för alla medborgares rättssäkerhet. Detta skriver riksdagsledamöterna Finn Bengtsson (M), Anderas Norlén (M) och Gunnar Axén (M) i dagens SvD Brännpunkt.

Regeringen bör vara återhållsam med att tillsätta kommissioner för att granska hur enskilda ärenden har hanterats av myndigheterna, särskilt om ärendena redan är föremål för domstolsprövning. Det finns ingen lagstiftning som definierar vad en kommission är, men de kommissioner som tidigare tillsatts, senast Tsunamikommissionen, har närmast fått formen av statliga utredningar med uppgift att klarlägga händelseförlopp, uppmärksamma misstag och belysa vad man kan lära för framtiden. Att tillsätta en kommission är en omfattande och resurskrävande insats som nog bör reserveras för unika händelser som har stor betydelse för allmänhetens förtroende för centrala statsorgan och som det är tydligt att det finns generella lärdomar att dra av.

Fallet Quick är unikt på flera sätt. Rättsprocesserna är inte slutförda, men om han felaktigt dömts för åtta mord är det en rättsskandal och en händelse som saknar motstycke i svensk kriminalhistoria. I centrala avseenden är fallet dock inte unikt.

Quick är inte den förste som blivit felaktigt dömd i en svensk domstol. Det finns ett antal exempel på personer som dömts för grova brott, beviljats resning och sedan frikänts. Justitiekanslern granskade år 2006 elva sådana fall i en uppmärksammad rapport, som arbetades fram under ledning av professorn, nuvarande JO Hans-Gunnar Axberger.

Quick är inte heller den förste mytoman som rättsväsendet ställts inför. Tvärtom är mytomani tämligen vanligt förekommande, ibland i kombination med någon annan allvarlig psykisk sjukdom som kan göra situationen särskilt svår att rätt värdera. När uppmärksammade brott begås träder ofta personer fram och erkänner, men det är för det mesta ganska enkelt att avfärda deras berättelser. En och annan gång möter rättsväsendet dock en särskilt skicklig mytoman och då gäller det att polis, åklagare, försvarsadvokater och domstolar med stöd av psykiatrisk expertis förmår att se igenom vad som är sant och vad som inte är det.

Att Quick blev felaktigt dömd för att ingen avslöjade hans lögner är ett misslyckande och som alltid när misstag begås finns det lärdomar att dra. Varje gång någon beviljas resning efter att ha blivit felaktigt dömd finns det dock lärdomar att dra, liksom varje gång det uppdagas att en mytoman lyckats lura rättsväsendet. I stället för att regeringen ska tillsätta en kommission för varje sådant fall behöver vi fundera över om det finns generella åtgärder som kan vidtas för att förbättra alla medborgares rättssäkerhet.

Vi har i en riksdagsmotion föreslagit att en oberoende resningsdomstol ska inrättas med uppgift att ta ställning till alla resningsansökningar. Vi har i detta sammanhang inspirerats av rapporten från JK:s ovan nämnda rättssäkerhetsprojekt, där en fristående resningsinstans förordades, i första hand med uppdraget att pröva om utredningen bör återupptas eller inte. Med vårt förslag skulle kunskap om och erfarenhet av rättssäkerhetsbrister i domstolarna samlas hos en instans och dess oberoende från övriga delar av rättsväsendet skulle vara tydligt. Att vända sig till en sådan resningsdomstol skulle vara en rättighet lika för alla, oberoende av om den sökandes sak stöds av en större opinion eller inte. Varje enskilt fall förtjänar en individuell, oberoende och rättssäker granskning. En annan möjlighet är att inrätta ett permanent organ med uppgiften att rutinmässigt granska alla ärenden där resning beviljas, för att se och förmedla vilka allmänna lärdomar rättsväsendet kan dra av de misstag som föranlett resningsbesluten.

Regeringen har i en proposition som behandlas av riksdagen i höst föreslagit flera åtgärder för att öka rättssäkerheten i resningsförfarandet. Det är utmärkt. Våra förslag kan ses som lämpliga nästkommande steg i den utvecklingen.

Alternativet till generella åtgärder är att i fall efter fall och beroende av opinionstryck kräva kommission efter kommission. Detta är varken rationellt eller rättvist för dem som upplever att de kommit i kläm i det svenska rättsystemet, men intressant för den som främst vill ta politiska poäng. Flera gör nu populistiska utspel i en allvarlig fråga, i stället för att sträva efter reformer som gagnar alla. Vad säger det om deras syn på rättvisa?

Finn Bengtsson
Andreas Norlén
Gunnar Axén
Riksdagsledamöter (M) från Östergötland

Klicka här för att läsa Bengtssons, Norléns och Axéns motion i ämnet: Inrättande av en resningsdomstol

Klicka här för att läsa artikeln på Svd.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s