Med S riskerar kurvan att stiga igen

En uppåtgående kurva behöver inte vara positiv. Så var fallet i slutet av 90-talet. Då visade den uppåtgående kurvan på utvecklingen av antalet personer i långvarig sjukfrånvaro. Kurvan steg brant.

För att vända denna negativa trend införde dåvarande S-regering en ettårsbedömningen, en regel som gick ut på att överväga förtidspension av människor efter att de varit sjukskrivna i ett års tid. På så sätt lyckades man sänka sjukfrånvaron men det fick samtidigt förtidspensionerna att skjuta i höjden eftersom det hela handlade om att enkelt föra över människor från sjukskrivning till förtidspension. Det gick så långt att hela 140 personer förtidspensionerades om dagen.

När Alliansen vann valet 2006 var det en självklarhet att ändra på denna skadliga utveckling och målet var att skapa en sjukförsäkring som utgår från två punkter. Att ge den som är sjuk eller skadad och inte kan arbeta rätt till sjukpenning/sjukersättning samt vård och rehabilitering, och den som har arbetsförmåga rätt att få stöd och hjälp att komma tillbaka i arbete.

Sjukförsäkringen har nu gått från att innehålla långa passiva sjukskrivningar och groteskt många förtidspensioneringar till att istället erbjuda tidiga aktiva rehabiliteringsåtgärder. Ingen blir friskare av att bli gömd och glömd i en passiv sjukskrivning.

När människor idag istället får en möjlighet att stämma av sin arbetsförmåga vid utsatta tidpunkter så har många till sin glädje upptäckt att de med hjälp av en individanpassad arbetslivsinriktad rehabilitering faktiskt kan hitta vägar tillbaka till arbete igen.

Vi får inte stirra oss blinda på sjukdomar och diagnoser utan måste istället se till en individs arbetsförmåga, vad en person vill och faktiskt kan göra. Det är denna förmåga vi ska fånga upp och ta tillvara på, och endast genom att göra så mår människor bättre och kan lämna utanförskapet bakom sig och se fram emot en arbetsgemenskap.

Vid sidan av andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder har detta lett till att vi idag, trots ett unikt svårt internationellt konjunkturläge, har drygt 200 000 fler sysselsatta och fler än 200 000 som också lämnat ett utanförskap jämfört med året 2006 då alliansen övertog regeringsmakten.

Vill väljarna riskera att nästa år återföra oss till den politik på detta område som existerade fram till 2006 men som därefter försvann?

Finn Bengtsson (M)
Riksdagsledamot från Östergötland
Ledamot i Socialförsäkringsutskottet och läkare

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s