Ändra sjuklöneansvaret gagnar inte företagen

Förslaget till ändring av sjuklöneansvaret är ogenomtänkt. Vid finansiering av statens ökade kostnader via arbetsgivaravgiften kommer bördan av detta att fördela sig annorlunda än kostnaderna: Det blir en förskjutning av kostnaderna från kommuner och landsting till privat sektor, skriver Finn Bengtsson (M) i dagens Svd Brännpunkt.

Sedan den allmänna sjukförsäkringen infördes 1955 har Sverige strävat mot så lika förmåner som möjligt för olika arbetstagare. Privata och offentliga arbetsgivares lika ansvar vid arbetstagares sjukdom gäller också. Vi har därför ett system med en två veckors sjuklöneperiod som finansieras av alla arbetsgivare, men som inleds med en karensdag där arbetstagaren tar sitt ansvar. Alla arbetstagare stimuleras då till arbete framför frånvaro när så är möjligt och sjuklöneansvaret stimulerar alla arbetsgivare till att förbättra arbetsmiljön. Denna tanke antogs av såväl parterna som regering och riksdag i bred enighet i början av 1990-talet.

För att skydda arbetsgivarna mot otillbörliga kostnader för personal som ofta är sjuk avskaffade alliansregeringen 2007 kravet på medfinansiering av vissa delar av sjukpenningkostnaderna. Skyddet för arbetsgivarna, och för arbetstagarna, utökades 2010 genom införandet av ett allmänt högkostnadsskydd för sjuklönekostnader för alla arbetsgivare liksom ett särskilt högriskskydd för den anställde som ofta är sjuk och som då slipper sin karensdag, då också arbetsgivaren befrias från hela sjuklöneansvaret för denna arbetstagare.

Men nu hörs röster för att bryta upp hela sjuklönekonstruktionen med staten som finansiär. Först ansågs hela sjuklöneansvaret tas bort från arbetsgivarna. Sedan blev det att ta bort ansvaret för andra sjuklöneveckan med motivet att detta är en företagarvänlig politik. Tillåt mig tvivla. Sjuklöneansvaret tillhör arbetsgivarna som kollektiv och inte enbart företagen.

Vi har låtit Riksdagens utredningstjänst (Rut) i två omgångar granska konsekvenser av om ansvaret för sjuklöneperioden övergår från arbetsgivarna till staten i sin helhet respektive för den andra sjuklöneveckan. Sjuklönen tillsammans med övrig lön (så kallad lönekostnad) ligger till grund för beräkning av arbetsgivaravgiften. Sjuklönen har inget tak för inkomstens storlek, till skillnad från statlig sjukpenning som i dag utgår från tredje veckan i sjukperioden.

Ruts utredningar gav vid handen att en överföring av arbetsgivarnas totala utgifter för sjuklön, cirka 15 miljarder kronor (2012), till staten skulle motsvara en ökning av statens största budgetpost, sjukpenninganslaget, med hisnande 66 procent. Den offentliga sektorns nettokostnad beräknas emellertid genom olika dynamiska effekter begränsas till en ökad utgift om cirka 7,7 miljarder årligen. Nästan 70 procent av sjuklöneutgifterna står den privata sektorn för, men i förhållande till antalet anställda så sker majoriteten av sjukskrivningarna inom kommuner och landsting. Därtill utgör den största delen av sjuklönekostnaden utgifter för den första sjuklöneveckan (cirka 80 procent), men här med viss procentuell övervikt för den totala kostnaden för sjuklöneutgifterna inom privat sektor jämfört med kommuner och landsting, på grund av att anställda inom kommuner och landsting vanligen utnyttjar sjuklöneperioden längre än inom privat sektor.

Vid en finansiering av statens ökade kostnader via arbetsgivaravgiften kommer bördan av detta att fördela sig annorlunda än vad kostnaderna som ska finansieras är fördelade, med en förskjutning av kostnaderna från kommuner och landsting till privat sektor. Nettot för alla privata företag blir en ökning av lönekostnaderna medan de minskar för arbetsgivare inom kommuner och landsting. Genom en erkänd finansiell modell för så kallad övervältringsprofil påverkar detta pris- och vinstnivåer negativt inom företagen men också individernas löneutveckling och därmed hushållens disponibla inkomster (enligt Rut), en konsekvens som kan leda till minskad inhemsk efterfrågan. Detta motverkar att fler jobb skapas i privat sektor.

Varför är avskaffande av arbetsgivarnas sjuklöneansvar att betrakta som företagarvänlig politik? Är inte detta snarast ett utslag av opportunism, snarare än genuin vilja att stärka svenska företags konkurrenskraft?

Svenskt Näringsliv har ur ett småföretagarperspektiv beskrivit dessa förslag till ändringar i sjuklöneansvaret som att de mindre företagen i privat sektor skulle subventionera de större som oftare har en högre sjukfrånvaro än de mindre företagen. Därtill vill jag påstå att med denna politik kommer alla företag i sin tur att subventionera arbetsgivarna i kommuner och landsting. En ökad belastning på företagen med mindre vinstmarginaler riskerar också leda till ytterligare negativa effekter på statens budget genom lägre bolagsskatteinkomster.

Borttagande av den andra sjuklöneveckan i förhållande till den första innebär förvisso en något mindre statlig merkostnad på cirka 1–2 miljarder kronor årligen jämfört med den mångdubbelt mera kostsamma första sjuklöneveckan. Men skulle man ärligt visa välvilja mot företagen genom att slopa sjuklöneansvaret är det i så fall den första sjukveckan som gäller. Då är det effekterna av detta som måste stå i fokus för analys och finansiering(!), men denna diskussion lyser helt med sin frånvaro.

Slopandet av karensdagen för arbetstagare med stor sjukdomsrisk, där också arbetsgivarens sjuklöneansvar försvinner, är träffsäkra reformer till stöd för särskilt utsatta arbetsgivare och arbetstagare. Men dagens beräkningsgrund för hur högkostnadsskyddet av sjuklöneansvaret ska vara utformat, mellan små och stora företag samt för offentliga arbetsgivare, måste fortsatt ifrågasättas. I dag beräknas detta högkostnadsskydd lika för alla, vilket återigen ger offentliga arbetsgivare en fördel framför företagen, särskilt de små företagen. En reformering av högkostnadsskyddet vore alltså mycket bättre än att resa krav på en allmänt förkortad sjuklöneperiod. Om man vill vara företagsvänlig på riktigt, vill säga.

FINN BENGTSSON (M)

riksdagsledamot, ledamot i sjukförsäkrings- utskottet och i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s