Självklart att hjälpa den som är på flykt

Sverige har en lång tradition av öppenhet mot omvärlden. Vi har, så länge vår nation funnits, hämtat inspiration, intryck och arbetskraft från andra länder runt om i världen. Under andra världskriget kom ca 72 000 finska krigsbarn till Sverige, barn som togs emot med öppna armar. En majoritet av dem återvände hem när möjlighet gavs, men en del av dem valde att stanna kvar här. Aldrig har det kommit på fråga att dessa barn inte skulle få stanna. Vad skiljer dåtidens krigsbarn från dagens? Ingenting. Dåtidens krigsbarn, precis som dagens, ville nog inget hellre än att få vara kvar med sina familjer. De vars föräldrar inte längre var i livet, ville nog inget hellre än att hitta en ny trygghet.

 

Detsamma gäller med största sannolikhet för alla de flyktingar som nu kommer hit från Syrien och andra krigsområden. Att fly och lämna allt man har, alla sina vänner, grannar, bekanta, ja, det är det sista man vill göra. Men när tryggheten inte längre finns kvar, när man inte längre kan garantera sina barns säkerhet, då blir flykt ett måste. Flykt från det som varit ens allt, men med hopp om att hitta en ny trygghet, en plats där barnen kan gå till skolan i säkerhet, en plats där man kan gå till jobbet och veta att man kommer hem till ett hem som står kvar. För de allra flesta av oss är det helt omöjligt att förstå vad den som flyr går igenom. Den stress, oro, och förtvivlan det innebär att lämna allt för en osäker framtid. Många av de som flyr hit vill återvända till sina hemländer, till platsen de växt upp, där vänner och släktingar finns. Precis som vi har de som kommer hit sina smultronställen, sin favoritrestaurang, platsen där man brukar möta sina vänner… Varje människa som kommer hit har sin alldeles egen unika historia, precis så som alla vi har. För oss är det en självklarhet att var och en som kommer hit ska få ett öppet och varmt mottagande och en möjlighet att bygga vidare på sin alldeles egen unika livshistoria här, utan krig och konflikter.

 

Det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta människor i världen är som folk mest är. Vi vill ha lugn och ro, jobba, umgås med nära och kära, leva i fred. Om vi, ett välmående land, har möjlighet att hjälpa andra, varför ska vi då inte göra det? De som väljer att stanna kvar, eller inte har möjlighet att återvända, måste ges samma möjligheter som den som är född och uppvuxen här. De måste få samma möjligheter att jobba, bidra till vårt samhälle, hitta nya smultronställen och en ny plats att kalla ”hemma”. Vi tror på öppenhet och alla människors lika värde. Vi är samtidigt fullt medvetna om den integrationsproblematik som finns, men vi tror att den löses bäst genom öppenhet och dialog, inte stängda gränser. Det är först när vi interagerar och talar med  varandra, inte om  varandra, som vi kan föra vårt samhälle framåt och överbrygga problem.

 

Finn Bengtsson, riksdagsledamot (M)

Andreas Norlén, riksdagsledamot (M)

Betty Malmberg, riksdagsledamot (M)

Magnus Hesse, Kommunalråd (M) Åtvidaberg

Lars-Erik Nilsson, ordförande Moderata föreningen Åtvidaberg

Bo M. Hasselblad, vice ordförande Moderata föreningen Åtvidaberg

 

Artikeln publicerades i Corren den 19 juli. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s